Penetrera min vintermörka själ som längtat efter ditt ljus

Trots att jag vaknat 8-9ggr inatt så mår jag bra..

jag fick höra fåglarna kvittra tidigt imorse när jag vinglade upp för att värma välling till min son aka nattmarodören.

Åh solen!

Jag tänker grönt gräs,mjuk filt,termos,bandare och vänner.

Jag tänker på dofter som är och som skall komma.

Klart tänker jag på alkohol desto mera...

Men just idag är jag stark- Just idag mår jag bra!

Åh sol

penetrera mitt frusna hjärta

låt min kropp få smaka på din värme.

Jag vill röka dig,snorta dig,injicera dig..

Du bränner bort min ångest en dag i taget

Av dig mår jag så fruktansvärt jävla mycket bättre.

Aja,gick igång där...ha ha!

Men fatta!

DET ÄR VÅR!

/Yuppiecrusher

I tisdags hade jag teaterövning/repetition för andra gången. Eftersom jag inte orkar räkna ut i huvudet hur många gånger jag har kvar att repa,så skriver jag bara att de är endast några gånger kvar tills förställningen den 25 april.

Min rollkaraktär som då skulle vara en tjackisbrud på soc har expanderats till att jag även ska få sjunga lite.

Jag vet allvarligt inte varför jag impulsivt spyr ut mig ett JA när dom frågar om jag vill/kan...

det är som om min kropp rusar efter kickar...och idag får min kropp inte så mycket av sånt längre,så jag antar att när mitt hjärta började slå fortare och magen snurra så fick min kropp spel och kastade ut sig det där JA som nu kommer att göra så jag ska sjunga solo..

Jag som alltid varit den rädda,tysta,blyga Jenny..

Hade jag dock varit den jag va förr,hade jag för det första aldrig aldrig sagt ja.

Jag hade stirrat ner,stirrat upp och åt sidan för att undvika ögonkontakt som på nått svagt sätt viskat ett "jag kanske kan"

Eller så hade jag tackat ja för att vara snäll för att sedan ligga med ångest och grubbla på vilken åkomma jag ska dra på mig för att slippa.

Idag är jag självklart nervös,herregud jag är fortfarande en människa av kött & blod. Men idag varken vill eller så kommer jag banga ur.

Detta kommer bli en skitstor utmaning för mig,fan hela pjäsen är en utmaning. Sen jag la av med de mesta har jag växt tre meter känns de som...för att jag har varit tvungen. Jag har inte haft valet att fly eller gömma mig,så det har absolut gjort mig ännu modigare & faktiskt självsäkrare.

En av sångerna som vi ska sjunga är Jämtgubben av Thore Skogman

Ni vet " nu vill jag ha medicin medicin medicin med detsamma...

Fast vi har såklart både fått en omskriven text och refräng..

Min del som jag ska sjunga går passande såhär:

"Flickan hon sitter där i hörnet och lider

hon är anorektisk hon och själen den svider

hon har skurit i sin hand

hon hade behövt en oxascand

Flickan har mått dåligt uti många långa år

flickan hennes armar dom är fulla utav sår

de är inte undra på

att man är arg och ledsen då..

Klockrent!